luckyloser.blogg.se

Lördagens utmaning bjöd på mjölsyra deluxe, efter 10km börja mjölksyra komma krypandes, trotts att jag öppnad lugnt och höll sakta tempo i hela 10. Mjölksyran fylldes på efter varje kilometer, tänkte jag bryter vid varje kilometer passerieng men tog en kilometer itaget. Vid 13km, kände jag att till 14 måste jag för så långt har jag ju tränat utan problem. Vid 14 km låg jag ca 10min efter ett träningstempo, och då tränar vi kuperat, fast benen var jävligt tunga denna lördag, trotts den flacka banan. Vid 14km tänkte jag, om jag bryter här så måste jag ju ändå transporterar mina ben till målområdet för där stod ju bilen.

Det var ett gäng med som brukar delta på stadsloppet varje år, de springer 10km och sedan går de ut och äter, kunde ju inte sitta på Strandcafeét på kvällen och säga jag bröt loppet, så det var bara att bita ihop. 

Från ca15km hade jag drag hjälp av en löpare, han höll samma tempo hela tiden, vid en vättskekontroll hamna han 10m före, för att jag stod stilla och drack, annars fick jag inte i mig något, så skynda ikapp.

Vid ca 1km var mina tankar på minnesmedalajen man får när man kommer i mål, har jag betalat över 300 spänn ska jag fan ha den med hem, det var de drygaste kilometerna jag varit med om, bena var tunga som bly. Draghjälpen kom och tog i hand efter målgång och tacka!  Vi hade hjälpt varandra in i mål, utan att sagt ett ord tillvarandra de sista 6kilometerna. Jag gjorde det, nu vet jag att hjärnan klara det nu ska jag bara få med benen också. Men 4veckors vila är inte att rekommendera innan en halvmara.

Söndagen blev ingen vila, det blev en trevlig ridtur på ca 6h inkl fikapuas. Vila på Måndagen och sedan upp i sadeln igen på Tisadag för dressyrkurs. mjölksyran satt kvar ända till på onsdag, då fick det bli en joggingrunda på ca 1mil, tunga ben och ett krånglande ben, fast flåset känns bra. Idag blir det vila för imorgon blir der Borejoggen, 8,5km. Sist jag sprang det loppet var på 90-talet, phu va längesedan, fast jag var ju liten då, och vad jag minns var det en backe som var väldigt jobbig, ville inte springa den något mer, hoppas den har krympt på alla år.